Hemma

Nu sitter man här i Skellefteå igen.
Det är ganska skönt att vara hemma igen även om jag inte hade backat på att stanna ett tag till :)

Vi har haft det underbart i tre veckor. Vi har solat, slappat, badat, shoppat, ätit gott, druckit, snorklat, gått vilse i djungeln och åkt båt. Vi har simmat med hajar! Det var riktigt coolt. Jag önskar att jag hade fått simma lite med någon sköldpadda också, men de lyste med sin frånvaro. Jag blev dock biten i hakan av en fisk som först spanade in på mig genom mitt cyklop och beslutade sig för att testa om jag inte gick att äta ändå. *skratt*

Om ni skall åka iväg och snorkla någon gång kan jag tipsa er om att hyra en egen båt med någon som har koll på vart man bör åka och vilka tider på dagen som är bäst... stora grupper med turister skrämmer iväg de mest spännande djuren och folk är bara ivägen för varandra.


Jag har under resans gång noterat att resenärer kan delas in i fyra grupper:

En reser med kompisarna. Detta är nog ganska vanligt. De flesta verkar ha riktigt kul, men vissa är nog inte så goda vänner när de kommer hem. Jag tror att det kan vara värt att "testresa" ihop en helg eller så innan man åker iväg i två veckor eller mer. Man kan vara hir bra kompisar som helst, men det behöver inte betyda att man ska resa ihop.

En reser med kärleken. Nykära, bara han och hon på en strand. Mer romantiskt kan det knappast bli och dessa människor verkar omges ev ett rosa moln. Jag tror att dessa har en riktigt bra semester så länge de har samma förväntningar, något som ju är ganska lätt att kolla innan man åker. Detta kan nog också rädda en del giftemål så länge båda är beredda att börja om och anstränga sig och lämna allt bakom sig. Romantiska dater, mys under palmerna på stranden, äventyr som binder samman och inget som stör.

En reser ensam. Dessa människor tycker jag är modiga. Jag vet inte om jag skulle våga. Det verkar dock som att de aldrig är ensamma. Så fort andra märker att de inte reser med någon så blir de alltid upptagna i gemenskapen med andra grupper. Detta verkar vara den grupp som möter mest nya människor och kanske skaffar sig vänner för livet. Jag skulle dock tycka att det var lite jobbigt att inte kunna dela upplevelsen med någon jag känner - även om jag tror att det skulle vara värt att testa åka själv någon gång och kanske möta upp någon jag känner längre fram... bara för att gardera mig kyckling som jag är.

En reser med familjen. Mamma, pappa, barn, barn och i vissa fall spädbarn. Denna grupp verkar vara den som bråkar mest. I alla fall den som bråkar mest inför andra. De verkar inte bry sig så mycket om vem som hör eller ser när de sätter igång. Det kan handla om allt från något som hände hemma för ett halvår sedan till att den ena gör något på "fel" sätt. De står till exempel inte där de ska stå - ett gräl handlade om att han stod på "fel" ställe vid bagagebandet, enligt henne. De skriker åt varandra och åt banen som tar efter sina föräldrar. Jag tror att de desperat vill trycka in allt det som de inte hinner med hemma på semestern. Problemet är bara att det aldig blir som man har tänk sig, om man ens har tänkt samma sak och då står man där besviken och frustrerad. Det finns säkert de barnfamiljer som har en fantastisk semester, men de märks ju inte lika mycket som de som gastar och är inte på långt när lika underållande.