Update

Ok, då är det dags för en uppdatering ang träning och vikt :)

Vikt: 68,3 -4 kilo :D
Astma: Bättre, men fortfarande inte 100% fri
Passform: Oförändrat, känner mig fortfarande inte bekväm

Jag har tagit långa promenader, har sprungit 1 mil 3 gånger denna vecka (men kanske bara 1 löptur kan räknas som att springa) och jag har framför allt inte ätit godis, överdrivet mycket salt, snabbmat eller druckit läsk. Jag har även uteslutit allt med E-ämnen denna vecka.

Tjing!

Nu får det vara nog

Det började med att jag hade mycket att göra. Orken räckte inte riktigt till och höstmörkret gjorde sitt till och jag prioriterade helt enkelt bort löpträningen. Jag vet, det är dumt av så många anledningar. Den främsta av de anledningarna är att löpning ger mer energi.
Sedan blev jag sjuk i nästan två månader - kanske en förjd av att jag inte tränat, who knows.

Men nu får det vara slut på det här. Jag mår inte bra, har gått upp i vikt och tröstäter eller tristessäter istället för att röra på mig. Nu sätter jag ner foten.

Det kommer inte att bli lätt. Jag har inte rört mig på över 4 månader och jag har inga illusioner om att löpningen kommer att vara ren glädje, som det var när jag vägde 62.

Så, inget mer godis. Inga chips eller andra snacks och ingen läsk. Det är socker-o-holiken i min som kräver sådana saker, egentligen tycker jag inte ens att det är gott. Det blir några dagars helvette när kroppen detoxar, men efter det borde jag inte ha några problem.

Så här är läget idag:
Vikt: 72 kg
Astma: Ja
Storlek: 40 (och inga kläder sitter bra)

Uppdate: När jag känner för det, men minst en gång i veckan.

Anledningen till att jag lägger ut det på bloggen är att jag behöver piskan av att folk håller koll på mig, åtminstone till en början.

Nu ut i spåret.

Tjing!

Barfotalöpning

Jag är väldigt sugen på att testa barfotalöpning... Det är en stor omställning från min vanliga löpning och det kommer att ta tid, men belöningen blir förhoppningsvis ökad löpglädje samt minskad skaderisk.

Allt börjda med att jag läste Born to run av Christopher McDougall. Jag har funderat mycket på det som sades i boken och en fras återkommer hela tiden, speciellt när jag är ute och springer; "I don't love running, but I would like to." Det är precis så jag har känt det med min löpning. Jag har aldrig riktigt hittat glädjen i att springa utan mest gjort det som ett nödvändigt ont.

Jag har, otålig som jag är, testat löpsteget som beskrivs (dock i mina Nike Lunarglide) och döm om min förvåning när allt plötsligt blev lättare och roligare! Jag liksom flöt fram...nej, skuttade...nej, lekte mig igenom löprundan. Jag blev faktiskt så till mig att jag tappade fokus på vart jag var, hur långt jag sprungit och hur fort...med andra ord, jag sprang vilse. Jag hittade så småningom tillbaka, men då hade jag sprungit 1,5 mil (min senaste löprunda var innan semestern för 4 veckor sedan och då endast på 6 kämpiga kilometer). Smart? Nej. Roligt? Ja! Jag har varit ute 2 gånger efter det med samma känsla i hela kroppen. Nu verkar jag dock ha överansträngt mig lite för min högra vad protesterar högljutt. Så jag måste inse att det tar tid att lägga om tekniken. Jag ska börja om från början med prommenader i mina bara fötter och coreträning för hållningen. Jag kommer även att lägga till stärkade övningar för vaderna när högerm är med på noterna.

Sedan ska jag välja skor.. Just nu står valet mellan två, ganska olika skor.

Nike Free Women. Detta är Nikes svar på den ökade efterfrågan av "barfotaskor". Den liknar en vanlig löpsko, men har mindre dämpning och är designad för att få dig att naturligt springa på framfoten.

...eller Vibram FiveFingers Bikila.. Ful som stryk. Men jag har ändå en känsla av det blir dessa. De ger mig nämligen utrymme att flexa tårna, något som jag upplever som ett problem i den konventionella skoformen... men vi får se.

Nu ska jag ut och gå. Barfota. Vi ses!